Belastningsfasen övertrimmas efter skeva recept.
-Sexpack, säger någon
Avgasrörets mörker växer idogt som en skräck på film.
-Halt!!!
Fettkappan ställer sig villkorslöst till förfogande.
Sparat under: pånyttfödelse
Så fyndigt klappar dina njurar,
min lever medvetslös.
Jag slickar i mig din halspulsåder,
kryddar den med lemmar och ryggrad.
Min känsla för snö har återfunnits,
bakom stigbygeln inuti ditt öra.
Dra efter andan, njut,
eller daska själv din nariga stjärt.
Kaveldun blir plåster.
Mor ror, far är trots allt rar.
I was crawling in the mud.
Something dirty – exploding dirt.
What a flattering ant!
Vaff, vaff, I can see a buzzfarm here.
Självaktning.
Självaktning!
Vaka och bestäm min blekgula dromedar.
Silsand i trampdynans dyna.
Cameltoe någon?
Sparat under: rotlöshet
När igelkottarna svävar mot skyn,
finns inget sätt att stoppa dem.
Jag är trettifem år och
för första gången känner jag att jag har fötter.
Fjärilsfötter.
Sparat under: ekonomiskt trängd
Firandes 300,
skålade vi i avloppslinoleum,
trots att du föredrog
de stora ryamattorna.
På de fladdrande perrongerna
sitter en beduin.
Sparat under: sorg
I mitt flickrum -
för elva år sedan -
fanns där ingen teve.
Jag ägnade dagarna
åt bokmärken;
kadavertuggande änglar
och clownsminkande demoner.
Vi liknades vid regn.
Jobbrävens rekvisita blöttes under en sekunds tystnad.
Timmen löstes sen upp i den nytömda askkoppen.
Missunnar artigheten pensionspengen som aldrig gick att finna?
Vykortet står trots allt kvar.
Hjortlik var han.
Gubben såg sin spegelbild i det gyttjiga uthuset.
-Tellus, vi bor där, sa han tyst.
Sparat under: sorg
”Kack, kack, kack”,
låter dropparna mot cementen.
Stål, fabrik och element.
Röken slickar i sig min
sista livslust.
Jag sväljer din med alvedon.
Grodan stammar fram sitt kolnade levebröd.
Missgynnad, avelsbetonad och gisten
beger den sig till det lystna hårspännet.
Lensamheten missminner sig.
Bedrövad mosar den flugor,
i strut,
på klibbig rågåker.
Det kommer gips ur dina bröstvårtor.
Jag formar cylindrar i betongen.
Det vita guldet smickrar mig.
Inte kiss, det är för taffligt.
”Burk, burk, nu är vi nära!”.
Lössens vandring låter sig vara okommenterad och
väcker ett löjes skimmer
över, den mellan benen ihopklämda, penisen.
Hur ska de veta att natten kräver handling?
Solariebrända gutefår,
gungar i takt med sydvästan.
Kargheten ligger som
en dimma över påslakanen.
Ta mig i dina armar,
min törst är omättlig.
Det innersta på barken
har inte kontakt med marken.
Till och med ekoxen förstår.
Utan att blinka, reflektera eller tveka
ställer den sig vid trädets fot.
Idogt syltande
hjälper det minimala barnet.
Vetgirigt slickar det sig stort i
det malande vämjeliga.
Kanske har det tur?
Sparat under: hunger
Jag är
kornet i det
finska rågbrödet.
Vassen svajar
i månsken.
Sssschhhh, låter det.
Vet du vem
”Kommentatorssuggan”
var på Spraydate?
Blåsande, iskalla,
frigolitbitar.
Ta min själ
och drick den med mjölk.
- Buu! Det räcker!
Du är resande.
Det visslar!
Vi kanske inte har,
någon empati,
men vi har
ett välfyllt sparkonto.
På Föreningssparbanken.
Sodom och Gomorra.
Varje dag går solen
ned.
Varje blinkning
är ett steg
närmare döden.
Kan du höra mig
skrika?
Befrukta min iskalla
själ
med apelsiner!
På söndag börjar vi om!
Samma stekel
gräver gångarna.
Innanmätet skiftar
i violetta kuber.
Vilsna varaner
väsnas utmed cykelstället.
