I opened her back at her juice in my mouth.
He deflowered.
I sat on her sofa, I called for a call.
He was injured.
We saw the sunflowers reflecting on the wall.
I put my nose in her belly and my arm in her arm pit.
I said: ”This is nice”.
Sparat under: sorg
Milsvidder ifrån mig,
saknar dig rutig.
Jag trycker örat mot telefonen,
känner din andedräkt genom luren.
Sparat under: sorg
Dina respiratorsandetag snedvrider världsuppfattningen avsevärt.
Om inte, så begriper, varumärkesförteckningen ditt syftes pergament.
Var vänlig, hosta inte salivsträngar bakom bävrarnas multnande fasad.
Betänk! Broder, betänk.
Septemberhallon lökar, i sakta mak,
cruisingkvällar i hufvudstadens centralare delar.
Augustialkoholister exploderar fjärilsflor,
skriker ut sin avsky över solitär.
Du fjärmar dig från ryggen,
snart är du bara ett brösthår ifrån.
Taggtrådspenis stegar upp sin vacklande nattsömn.
Samtidigt, andra sidan stan.
Visselmelodier kantar ett uråldrigt marsvins hjärta.
Båda har träck i sina ådror.
Sparat under: sorg
Tomten kommer inte i år,
kanske inte sparvarnas
dödsryckningar,
skrämmer honom från Nordpolen.
Du skrattar,
säger att du inte plockat ögonbrynen.
Sedan november.
Sparat under: sorg
Tresteget mjuknar i den malätna vårsolen.
Farbrorn skäms,
men vad hjälper det?
Sparat under: sorg
Kaskadkräkas knotterfasader.
Dresserade drakar dansar dumt: DO NOT!
Margarinmongot mättar munnen med Milda.
Äter ärtorna äntligen älgkött?
INTET, har du sagt.
INTET!
Belastningsfasen övertrimmas efter skeva recept.
-Sexpack, säger någon
Avgasrörets mörker växer idogt som en skräck på film.
-Halt!!!
Fettkappan ställer sig villkorslöst till förfogande.
Dra efter andan, njut,
eller daska själv din nariga stjärt.
Kaveldun blir plåster.
Mor ror, far är trots allt rar.
Sparat under: sorg
I mitt flickrum -
för elva år sedan -
fanns där ingen teve.
Jag ägnade dagarna
åt bokmärken;
kadavertuggande änglar
och clownsminkande demoner.
Vi liknades vid regn.
Hjortlik var han.
Gubben såg sin spegelbild i det gyttjiga uthuset.
-Tellus, vi bor där, sa han tyst.
Sparat under: sorg
”Kack, kack, kack”,
låter dropparna mot cementen.
Stål, fabrik och element.
Röken slickar i sig min
sista livslust.
Jag sväljer din med alvedon.
Grodan stammar fram sitt kolnade levebröd.
Missgynnad, avelsbetonad och gisten
beger den sig till det lystna hårspännet.
Lensamheten missminner sig.
Bedrövad mosar den flugor,
i strut,
på klibbig rågåker.
Solariebrända gutefår,
gungar i takt med sydvästan.
Kargheten ligger som
en dimma över påslakanen.
Ta mig i dina armar,
min törst är omättlig.
Det innersta på barken
har inte kontakt med marken.
Till och med ekoxen förstår.
Utan att blinka, reflektera eller tveka
ställer den sig vid trädets fot.
Du är resande.
Det visslar!
Vi kanske inte har,
någon empati,
men vi har
ett välfyllt sparkonto.
På Föreningssparbanken.
Sodom och Gomorra.
Varje dag går solen
ned.
Varje blinkning
är ett steg
närmare döden.
Kan du höra mig
skrika?
Befrukta min iskalla
själ
med apelsiner!
På söndag börjar vi om!
